Lelinnilsson - Du var mitt stjärnfall

Jag hörde hur dörrklockan ringde så jag sprang ner och tog med Andreas upp till mitt rum innan mamma och pappa han göra bort sig för mycket.

- Varför så bråttom? sa han och små log.

- Nej jag vill bara bli klar med de här, sa jag lite snabbt och började ta fram blocken med mina anteckningar och skisserna om hur jag ville att det skulle se ut på balen.

- Jaha, sa han och det lät som om han var lite besviken.

- Ja och mamma och pappa är så pinsamma, skyndade jag mig att säga när de gått upp för mig hur han tänkte.

När jag sagt det så dök det upp ett leende på hans läppar.

Vi satte oss ner i min säng och jag började visa honom vad jag hade planerat och vad som var kvar att göra.

Vi hjälptes åt att göra affischer om balen, vi berättade skämt för varandra, vi kollade på listan av musik som en dj som skolan hade hyrt skulle spela. Vi la till och tog bort några låtar och mailade sedan listan till honom.

Efter ett tag knackade de på dörren och mammas huvud tittade in.

- Hej stör jag? frågade hon medans hon klev in utan att bry sig om att vänta på svaret.

- Nej da, sa Andreas och presenterade sig för mamma som verkade bli lite förvånad över att en i min ålder kunde visa lite respekt för någon i hennes ålder.

- Jag tog med mig någonting att dricka, hoppas du tycker om cola, frågade hon Andreas och gav mig en dricka och såg oroat på Andreas.

- De är klart jag gör, jag älskar cola, sa han och log när han tog emot drickan av mamma som log lite för mycket.

När hon äntligen hade gått suckade jag och la mig ner i sängen.

- Förlåt för mamma, hon är bara så konstig när jag tar hem kompisar.

- De är lugnt, hon var faktiskt snäll ju, sa Andreas och la sig ner bredvid mig.

Jag tittade på honom och log, han log tillbaka mot mig och jag kände fjärilar i magen.

Han hade ett så fint leende.

- Du är så söt när du ler, sa han som om han hade läst mina tankar.

Jag rodnade, och fortsatte le fast lite mer den här gången.

- Du är rätt så söt du me när du ler.

- Men inte annars? frågade han och log.

- Haha, nej inte annars, skojade jag.

- Men du är alltid söt i alla fall, sa han och strök bort en hårslinga som hade kommigt fel.

Jag rodnade mer, om de nu gick, och såg hur han kom närmare med sitt ansikte och kysste mig.

Han satte sig på mig och vi fortsatte att kyssas.

Vilka läppar han har!! så mjuka.

Men vi låg inte kvar där så länge för att Andreas började kittla mig så att jag tjöt och började nästan gråta av allt skratt.

Efter ett tag så slutade han och vi låg där i min säng och myste. Jag låg i hans armar och andades in hans doft, han hade en sådan underbar doft som inte luktade för mycket men ändå inte för lite, han luktade lagom.

När vi låg där så ringde hans mobil.

- Hallå? svarade han.

Han pratade ett kort tag och berättade sedan att de var hans mamma som hade ringt och att hon ville att han skulle börja pallra sig hem för klockan var snart tio.

Jag följde han ner och sedan ut på trappan.

- Jag har haft de roligt ikväll, sa han och log.

- De har jag me haft.

- Men nu måste jag skynda mig innan mamma blir galen, sa han och log.

Han gav mig en puss på kinden och började sedan gå.

- Vi syns på skolan i morgon Siri, ropade han.

- Ja de gör vi, ropade jag tillbaka och vinkade åt honom.

Jag gick in igen och direkt upp på mitt rum och plockade bort sakerna från min säng, sedan la jag mig där och sniffade på lukten efter honom.

- Vem är det som kör dig hem varje dag efter skolan? frågade mamma medans hon stod i fönstret  vid dörren och kollade på Douglas bil som for iväg.

- Min lärare, svarade jag snabbt och började klä av mig ytterkläderna.

- Varför kör han dig hem? kom pappa och frågade.

- Han ska ändå åt de här hållet och han försöker att se till så jag inte jobbar ihjäl mig, svarade jag och lyfte min extremt tunga väska och började gå upp för trappen mot mitt rum.

- Det är mat om en halvtimme, ropade mamma när jag just stängt dörren till mitt rum.

Jag satte på datorn och började ta fram mitt block med alla anteckningar om balen när pappa knackade på dörren och stoppade in huvudet och sa att jag hade telefonen.

Jag kollade frågande på honom men han bara log och räckte mig telefonen.

- Hallå de är Siri, svarade jag.

- Hej de är Andreas.

Jag kände hur generad jag blev av att bara höra hans röst.

- Jo jag tänkte bara höra om du behöver hjälp med balen, tänkte att jag kunde komma förbi och hjälpa dig, om du vill, vill säga.

Om jag vill?! Haha, de är klart jag vill, de är de ända jag vill just nu!

- Jag har inte så mycket kvar att göra men du kan ju få hjälpa mig med de som är kvar.

Hur vågade jag säga de? De är helt otroligt hur de där orden kunde komma ut ur min mun.

- Ja de kan jag ju göra, och de hördes hur glad han verkade blir.

- Ja de blir nog bra ska du se.

- Haha ja, men kan jag komma vid sex tiden?

- Jo de kan du, jag är hemma.

- Men då ses vi då, hej då.

- Hej då.

Gud! Andreas ska komma hem till mig!

Han ska se mitt rum, han ska kanske sitta i min säng. Han ska träffa mamma och pappa!

Hoppas dom sköter sig.

Jag kollade runt i mitt rum och klädhög efter klädhög visade sig i mitt huvud.

Fan jag måste städa.

Jag började plocka upp hög efter hög med kläder och sorterade rent och smutsigt. Mitt i städningen kom mamma upp och sa att det var mat.

- Varför städar du nu? Har du feber? frågade hon när hon såg mig sitta på golvet och sortera kläderna.

- Andreas från klassen ska komma och hjälpa mig med balen, sa jag och ställde mig upp och tryckte in de rena kläderna i garderoben och hede de smuttsiga kläderna i tvättkorgen som jag gav till mamma.

Vi gick ner och satte oss vid bordet där pappa redan satt och tog för sig av maten.

- Vad var det för en ung man som ringde? frågade pappa och små log åt mig.

Jag ignorerade han och koncentrerade mig på maten så jag sedan kunde fortsätta med min städning på rummet.

När jag inte svarade så svarade mamma istället.

- Siri ska få killbesök, sa hon och log.

- Men o va  trevligt, sa pappa och nöp mig i kinden.

- Men ge er! han ska bara hjälpa mig med balen, skrek jag och gick från bordet.

Varför reagerade jag så?

Alla tjejerna tappade andan.

Han var nog den snyggaste läraren både jag och de andra i klassen hade sett!

Han pratade på om sig själv lite grann och de flesta tjejerna sög i sig allt han sa.

Killarna var nog ganska svartsjuka på honom för att han fångade tjejernas uppmärksamhet så fort och han kunde behålla den. Douglas fortsatte att prata och hjälpa våran so lärare att dela ut böcker och informationspapper.

Efter lektionen fick jag följa med Douglas till hans arbetsrum och välja vad jag ville ha för slöjd eftersom att jag inte hade valt någon än.

- Skriv ditt namn här och ditt val här, sa han och pekade på papperets rader.

- Okej, sa jag och skrev på.

- Visst är du också ny på den här skolan? frågade han.

- Jo, jag och min mamma och pappa flyttade hit i somras.

- Trivs ni?

- Jo det gör vi väll.

- Det är bara att du kommer och pratar med mig om det är någonting du går och funderar på, jag vet hur det är att flytta ifrån sina kompisar när man är i din ålder.

Han visste inte hur lättad jag var att få flytta hit.

- Det ska jag göra.

Jag log och gav honom blanketten.

Det verkade som om jag hade blivit Douglas favorit elev. På slöjden så kom han direkt till mig om jag behövde hjälp, även om det var flera andra tjejer som räckt upp handen före mig.

De andra tjejerna märkte det också, de frågade om det var någonting mellan oss.

- Mellan mig och Douglas? frågade jag förvånat och lite roligt.

-  Ja! sa alla tjejerna i kör.

- Nej, han är bara ny här som jag.

Jag såg på långa vägar att ingen trodde mig. Men det var inte mitt största problem just då.

Jag hade börjat få känslor för Andreas.

Men jag visste inte om han var så intresserad av mig så jag försökte dölja det, men att bli alldeles röd i ansiktet och säga det jag skulle säga helt fel när han var nära gjorde inte saken lättare.

- Snälla, snälla, snälla! du skulle passa som ordförande över gruppen som ska ordna balen.

- Skulle inte tro det.

- Jo Siri vi litar på dig och jag finns här om du vill ha hjälp, sa Andreas.

De var på mig hela tiden om att jag skulle planera balen för niorna, men jag var rädd att allt skulle bli fel och misslyckat för jag hade aldrig planerat någonting så stort förr, men när Andreas sa att han skulle hjälpa mig om jag behövde det så sa jag att jag kunde göra det.

- Tack så himla mycket, sa en tjej som hette Anna.

Vi hade inte fått någon snö än så jag bestämde att det skulle bli temat på balen.

Alla höll med om att i början på november borde snön ha kommigt. Och  så blev det, en vit bal med snölyktor.

Medans alla var i full fart att bjuda sina älskade på balen satt jag och planerade den.

Det fanns ett elevrum som man hade elevråds möten i och det hade blivit mitt nya arbetsrum.

Jag satt kvar efter skolan nästan varje dag och jobbade med balen, jag satt där tills Douglas nästan drog mig från rummet och in i sin bil och körde mig hem.

- Finns det ingen som kan hjälpa dig med att planera balen? frågade han när han körde hem mig för vad som kändes som 1000:de gången.

- Jo, men jag vill ha koll på allt så att det inte blir fel.

- Men det kommer inte att bli fel, be om hjälp och lita på de andra. Du kan inte stanna efter skolan och jobba ensam på den där balen varje dag.

- Men det är det ända som känns rätt.

Det blev tyst och så förblev det tills vi var framme vid mitt hus.

- Har du hittat någon att gå men på balen än? frågade Douglas.

- Nej jag har inte haft tid att leta.

- Där ser du! du måste ha hjälp med balen annars kommer du att sova i något hörn under den stora dagen, för att du är så trött.

- Det kommer inte att hända, jag är ordningskvinna under balen så jag måste vara vaken och hålla koll på alla andra.

- Säg till om du vill ha hjälp, sa han och log mot mig.

- Det ska jag göra men tack för att du körde mig hem.

- Det var så lite så, sa han, kan du spara en dans till mig på balen?

- Vi får väll se, sa jag och log medans jag stängde bildörren och gick mot huset.

Han tog min hand och skakade den. Han kollade på mig lite frågande när vi skakat hand som om jag hade glömt en stor detalj.

- Vad heter du? undrade han lite blygt. Jag har lyckats glömma det och jag läste det senast i morse.

- Jag heter Siri.

- Fint namn, sa han och log åt mig.

Innan jag han svara ringde skolklockan.

- Lektionerna börjar aldrig förens fem minuter efter att klockan ringt, sa han lugnande när han såg mitt stressande ansikte.

- Vad händer första dagen? frågade jag för att inte värka alldeles för blyg.

- Det blir upprop, utdelning av böcker, pennor och sudd.

- Får man gå hem sedan?

- Ja typ, det är ganska lugnt den första veckan men sedan blir det full rulle.

Han log och jag sa till mig själv att det där måste vara det vackraste leendet i världen.

Han hade glömt säga att klassföreståndaren skulle tvinga mig att gå fram och ställa mig framför hela klassen och berätta vem jag var och vad jag hade för intressen.

- Berätta lite om dig själv, sa hon bara och log.

-Öhm, jag tycker om att läsa.

Det var det ända jag kom fram till.

- Varför flyttade du hit av alla ställen? var det någon som frågade.

- Jag vet faktiskt inte, mamma och var väll less på Skellefteå skulle jag tro.

- Vilken är din favoritbok? var det en tjej som frågade.

Jag tänkte efter lite innan jag svarade.

- "Syskonkärlek" med Katarina von Bredow.

Det var några fler som ställde frågor men den sista frågan jag fick var från Andreas.

- Har du pojkvän?

Jag rodnade och sa nej. Trodde han verkligen att någon skulle vilja ha mig eller ville han att jag skulle känna mig dum eller konstig för att jag inte hade någon?

- Det är nog med frågor nu, vi ska inte skrämma henne första dagen i skolan, sa läraren och bad mig sätta mig på min stol igen.

Hon började dela ut scheman, pennor, sudd och en skrivbok som vi skulle anteckna våra läxor i. Sedan berättade hon lite nya regler som tillkommigt under sommaren.

- Inget rökande under skoltid inte ens på andra sidan vägen.

Alla började klaga på den regeln, utanför skolgården får man göra vad man vill eller rättare sagt det skolan inte vill att man ska göra.

- Nummer två, alla mössor ska lämnas utanför matsalen annars blir man utkastad.

- Tjejerna får ju ha deras hårband på sig! sa Andreas medans han strök mössan som om det var det värdefullaste han ägde.

- Hårband och mössa är inte samma sak!

- Mössan är vårat hårband, sa en kille som hette Nikolas.

- Det blev små bråk men när det knackade på dörren blev det helt tyst. Läraren gick och öppnade dörren och in klev rektorn.

- Vad trevligt att se era ansikten igen efter vad jag hoppats har varit ett bra lov. Jag hoppas att ni ska få ett bra sista år här på skolan och att det är värt att minnas. Jag skulle vilja be er ta hand om Siri så att hon känner sig välkommen i klassen.

Han sa någonting om att svenska läraren hade gått och blivit sjuk och kunde inte fortsätta jobba, alla blev förvånads värt glada över nyheterna, och vi skulle få en vikarie som hette Douglas och var utbildad lärare i svenska, engelska och i syslöjd.

När han sa det sista började alla att fnittra, till och med klassföreståndaren.

- Ja det låter lite roligt men hans rykte säger att han är jätte bra och duktig på att handskas med er barn.

- Hur gammal är han? frågade en av tjejerna.

- Han var kring 25 tror jag, jag kommer inte riktigt ihåg.

Han stod och grubblade på det ett tag och sedan hoppade han till som om han just kom på att han stod i klassrummet. Han ursäktade sig och gick sedan ut där ifrån.

Jag kollade frågande på Andreas och som svar på min blick sa han att rektorn hade blivit lite snurrig i huvudet de två sista åren.

Hur började allt?

Det är en fråga jag har ställt mig flera gånger.

Jag har alltid tyckt om att läsa. På rasterna är det skönt att kunna ta fram boken och sätta sig ner och läsa, det har blivit min frihet. Jag är dålig i skolan men ingen förstår varför när jag läser så mycket.

Om du har svaret på hur allt började så berätta det för mig, jag är i idel öra.

När jag var liten önskade jag mig böcker i julklapp och på min födelsedag ville jag ha bokmärken så att jag visste vart i böckerna jag befann mig.

Jag lärde mig att läsa väldigt snabbt, mamma och pappa var stolta att jag kunde läsa bäst i klassen.

Jag har aldrig riktigt passat in bland de andra barnen. Alla andra tyckte om att springa runt och leka medans jag hällre satt inne och läste och hittade på sagor för min nalle.

Nalle har varit med i mitt liv så länge jag kan minnas.

Han är mörkbrun med ljusbrun mage och undersidan på tassarna.

För Nalle har jag kunnat berätta allt, jag kan gråta ut i hans famn och känna hur allt är så mycket lättare inne i hjärtat.

Nalle följer med mig överallt och han har alltid gjort det.

Det var en anledning till att jag fick vara själv på rasterna, alla tyckte jag var knäpp som bar på en nalle hela tiden. Men när jag kom upp till fyran så fick Nalle vara i min ryggsäck på dagarna, jag försökte att vara med på rasterna men jag kände mig inte välkommen. De flesta skrattade bakom ryggen på mig, när jag räckte upp handen på lektionen och sa fel svar skrattade alla så mycket och länge att läraren fick avsluta lektionen.

Så höll det på hela vägen tills åttan var slut, då bestämde sig mamma och pappa för att flytta.

Det var den stora vändpunkten för mig.

Alla sa att jag skulle få det jobbigt med att byta skola sista året, men de visste inte att det skulle bli tvärt om.

De skulle få bli skönt att byta skola och börja om från början, få en ny start, få starta på ruta ett igen.

Jag var nervös första dagen i nian. Jag hade fått en fadder som hette Andreas.

Jag hade fått prata med rektorn och hon sa att min fadder skulle träffa mig vid entrén så jag gick dit och förväntade mig inte så mycket. Det kunde inte bli värre än det hade varit.

När jag kom dit såg jag att de hade en väldigt fin stentrappa upp till huvuddörren. Den såg gammal och väldigt plågad ut av alla elever som stått på den och alla tuggummin och cigaretter som dumpats där under alla år. Jag kollade mig lite omkring och såg ett par tjejer som stod med speglar och målade läpparna längst upp i trappen, och jag hoppades de inte skulle gå i min klass. Jag såg ensamma elever som stod med sina böcker i famnen och väntade på någon, flertal elever gick förbi dem med böcker och hälsade på dem och jag kände att de inte kunde bli så mycket bättre än de här. Och längst ner så stod det en gäng med killar, de flesta såg ganska bra ut, och alla verkade spanade på de flickor som stod längst upp, alla utom en. Han såg som lite nervös ut, men han var snyggast av de alla killar som stod där.

- Är du den nya tjejen som ska börja i 9c? ropade han åt mitt håll när han såg att jag kollade på honom.

Jag vaknade upp ur mitt stirrande och kollade mig omkring men de fanns ingen i min närhet, så jag pekade på mig och såg frågande ut.

Han log mott mig och nickade, medans han sa hej då till killarna och gick mot mig.

- Det är jag som är Andreas, sa han, din fadder.