Välkommen till min nya blogg!
Hejsan
Idag har man varit och hälsat på mormor.
Hon fylde 65 år i tisdags så vi hade ett kalas för henne i dag. Vi for vid elva och kom hem vid halv nio.
Jag blev hur trött som hällst.
Men sånt är livet. Bara bita ihop och andas.
På vägen hem från Storvik så somnade jag och drömde en dröm.
Jag drömde att det var vinter och en buss hade blivit på körd .
Vi var ute och körde jag och mamma men vi blev stannade av en polis för bussen var över hela vägen så man kom sig inte fram eller förbi.
När jag stannade bilen så såg jag vad det var för firma bussen tillhörde och jag kom på att jag kände igen den.
***** jobbade ju för den firman.
Jag hoppade ut ur bilen och började springa till bussen. Jag frös och kollade ner på mina ben och såg att jag bara hade en klänning på mig, men det spelade ingen roll just nu.
När jag kom fram till bussen så blev jag stoppade av en polis.
- Du får inte gå närmare, sa han och hede fram sin arm och stoppade mig.
- Men jag tror jag känner busschauffören, sa jag och försökte komma förbi.
- Han sitter i ambulansen där borta, sa han och pekade några meter mort.
Jag kollade dit och tog mig sedan närmare. När jag var två tre meter bort så såg jag ***** sitta i ambulansen.
Jag ropade hans namn och han kollade upp och letade efter den som ropat. När han letat och hittat mig log han och vinkade att jag skulle komma.
Jag gick sakta och var lite nervös men när jag kom in i ambulansen fick jag en kram och allt kändes mycket lungnare.
- Hur är det? frågade jag?
- Det är bra, har bara fått lite huvudvärk.
- Vad hände?
Han berätade hur den andra bilen fick slad och for rakt in i bussen just bakom honom.
Det blev tyst och vi satt där och det blev pinsamt tyst.
Jag skulle just fråga hur han skulle få sig hem när han kollade rakt in i mina ögon och jag glömde bort vad jag skulle säga.
Vi log mot varandra och han tog och la sin arm runt min midja och drog mig närmare sig och han skulle just....
- Elin vi är framme nu! ropade mamma åt mig.
Vi var alltså framme.
Var hon tvungen att väcka mig just nu?!?
Men jag får väll vänta på fortsättningen tills jag ska gå och sova.........
Idag har man varit och hälsat på mormor.
Hon fylde 65 år i tisdags så vi hade ett kalas för henne i dag. Vi for vid elva och kom hem vid halv nio.
Jag blev hur trött som hällst.
Men sånt är livet. Bara bita ihop och andas.
På vägen hem från Storvik så somnade jag och drömde en dröm.
Jag drömde att det var vinter och en buss hade blivit på körd .
Vi var ute och körde jag och mamma men vi blev stannade av en polis för bussen var över hela vägen så man kom sig inte fram eller förbi.
När jag stannade bilen så såg jag vad det var för firma bussen tillhörde och jag kom på att jag kände igen den.
***** jobbade ju för den firman.
Jag hoppade ut ur bilen och började springa till bussen. Jag frös och kollade ner på mina ben och såg att jag bara hade en klänning på mig, men det spelade ingen roll just nu.
När jag kom fram till bussen så blev jag stoppade av en polis.
- Du får inte gå närmare, sa han och hede fram sin arm och stoppade mig.
- Men jag tror jag känner busschauffören, sa jag och försökte komma förbi.
- Han sitter i ambulansen där borta, sa han och pekade några meter mort.
Jag kollade dit och tog mig sedan närmare. När jag var två tre meter bort så såg jag ***** sitta i ambulansen.
Jag ropade hans namn och han kollade upp och letade efter den som ropat. När han letat och hittat mig log han och vinkade att jag skulle komma.
Jag gick sakta och var lite nervös men när jag kom in i ambulansen fick jag en kram och allt kändes mycket lungnare.
- Hur är det? frågade jag?
- Det är bra, har bara fått lite huvudvärk.
- Vad hände?
Han berätade hur den andra bilen fick slad och for rakt in i bussen just bakom honom.
Det blev tyst och vi satt där och det blev pinsamt tyst.
Jag skulle just fråga hur han skulle få sig hem när han kollade rakt in i mina ögon och jag glömde bort vad jag skulle säga.
Vi log mot varandra och han tog och la sin arm runt min midja och drog mig närmare sig och han skulle just....
- Elin vi är framme nu! ropade mamma åt mig.
Vi var alltså framme.
Var hon tvungen att väcka mig just nu?!?
Men jag får väll vänta på fortsättningen tills jag ska gå och sova.........
