Lelinnilsson - Du var mitt stjärnfall

- Vem är det som kör dig hem varje dag efter skolan? frågade mamma medans hon stod i fönstret  vid dörren och kollade på Douglas bil som for iväg.

- Min lärare, svarade jag snabbt och började klä av mig ytterkläderna.

- Varför kör han dig hem? kom pappa och frågade.

- Han ska ändå åt de här hållet och han försöker att se till så jag inte jobbar ihjäl mig, svarade jag och lyfte min extremt tunga väska och började gå upp för trappen mot mitt rum.

- Det är mat om en halvtimme, ropade mamma när jag just stängt dörren till mitt rum.

Jag satte på datorn och började ta fram mitt block med alla anteckningar om balen när pappa knackade på dörren och stoppade in huvudet och sa att jag hade telefonen.

Jag kollade frågande på honom men han bara log och räckte mig telefonen.

- Hallå de är Siri, svarade jag.

- Hej de är Andreas.

Jag kände hur generad jag blev av att bara höra hans röst.

- Jo jag tänkte bara höra om du behöver hjälp med balen, tänkte att jag kunde komma förbi och hjälpa dig, om du vill, vill säga.

Om jag vill?! Haha, de är klart jag vill, de är de ända jag vill just nu!

- Jag har inte så mycket kvar att göra men du kan ju få hjälpa mig med de som är kvar.

Hur vågade jag säga de? De är helt otroligt hur de där orden kunde komma ut ur min mun.

- Ja de kan jag ju göra, och de hördes hur glad han verkade blir.

- Ja de blir nog bra ska du se.

- Haha ja, men kan jag komma vid sex tiden?

- Jo de kan du, jag är hemma.

- Men då ses vi då, hej då.

- Hej då.

Gud! Andreas ska komma hem till mig!

Han ska se mitt rum, han ska kanske sitta i min säng. Han ska träffa mamma och pappa!

Hoppas dom sköter sig.

Jag kollade runt i mitt rum och klädhög efter klädhög visade sig i mitt huvud.

Fan jag måste städa.

Jag började plocka upp hög efter hög med kläder och sorterade rent och smutsigt. Mitt i städningen kom mamma upp och sa att det var mat.

- Varför städar du nu? Har du feber? frågade hon när hon såg mig sitta på golvet och sortera kläderna.

- Andreas från klassen ska komma och hjälpa mig med balen, sa jag och ställde mig upp och tryckte in de rena kläderna i garderoben och hede de smuttsiga kläderna i tvättkorgen som jag gav till mamma.

Vi gick ner och satte oss vid bordet där pappa redan satt och tog för sig av maten.

- Vad var det för en ung man som ringde? frågade pappa och små log åt mig.

Jag ignorerade han och koncentrerade mig på maten så jag sedan kunde fortsätta med min städning på rummet.

När jag inte svarade så svarade mamma istället.

- Siri ska få killbesök, sa hon och log.

- Men o va  trevligt, sa pappa och nöp mig i kinden.

- Men ge er! han ska bara hjälpa mig med balen, skrek jag och gick från bordet.

Varför reagerade jag så?

Nej jag har inte tid att tänka på det just nu, jag får be dem om förlåtelse senare för nu måste jag städa innan Andreas kommer.