Lelinnilsson - Du var mitt stjärnfall

Jag hörde hur dörrklockan ringde så jag sprang ner och tog med Andreas upp till mitt rum innan mamma och pappa han göra bort sig för mycket.

- Varför så bråttom? sa han och små log.

- Nej jag vill bara bli klar med de här, sa jag lite snabbt och började ta fram blocken med mina anteckningar och skisserna om hur jag ville att det skulle se ut på balen.

- Jaha, sa han och det lät som om han var lite besviken.

- Ja och mamma och pappa är så pinsamma, skyndade jag mig att säga när de gått upp för mig hur han tänkte.

När jag sagt det så dök det upp ett leende på hans läppar.

Vi satte oss ner i min säng och jag började visa honom vad jag hade planerat och vad som var kvar att göra.

Vi hjälptes åt att göra affischer om balen, vi berättade skämt för varandra, vi kollade på listan av musik som en dj som skolan hade hyrt skulle spela. Vi la till och tog bort några låtar och mailade sedan listan till honom.

Efter ett tag knackade de på dörren och mammas huvud tittade in.

- Hej stör jag? frågade hon medans hon klev in utan att bry sig om att vänta på svaret.

- Nej da, sa Andreas och presenterade sig för mamma som verkade bli lite förvånad över att en i min ålder kunde visa lite respekt för någon i hennes ålder.

- Jag tog med mig någonting att dricka, hoppas du tycker om cola, frågade hon Andreas och gav mig en dricka och såg oroat på Andreas.

- De är klart jag gör, jag älskar cola, sa han och log när han tog emot drickan av mamma som log lite för mycket.

När hon äntligen hade gått suckade jag och la mig ner i sängen.

- Förlåt för mamma, hon är bara så konstig när jag tar hem kompisar.

- De är lugnt, hon var faktiskt snäll ju, sa Andreas och la sig ner bredvid mig.

Jag tittade på honom och log, han log tillbaka mot mig och jag kände fjärilar i magen.

Han hade ett så fint leende.

- Du är så söt när du ler, sa han som om han hade läst mina tankar.

Jag rodnade, och fortsatte le fast lite mer den här gången.

- Du är rätt så söt du me när du ler.

- Men inte annars? frågade han och log.

- Haha, nej inte annars, skojade jag.

- Men du är alltid söt i alla fall, sa han och strök bort en hårslinga som hade kommigt fel.

Jag rodnade mer, om de nu gick, och såg hur han kom närmare med sitt ansikte och kysste mig.

Han satte sig på mig och vi fortsatte att kyssas.

Vilka läppar han har!! så mjuka.

Men vi låg inte kvar där så länge för att Andreas började kittla mig så att jag tjöt och började nästan gråta av allt skratt.

Efter ett tag så slutade han och vi låg där i min säng och myste. Jag låg i hans armar och andades in hans doft, han hade en sådan underbar doft som inte luktade för mycket men ändå inte för lite, han luktade lagom.

När vi låg där så ringde hans mobil.

- Hallå? svarade han.

Han pratade ett kort tag och berättade sedan att de var hans mamma som hade ringt och att hon ville att han skulle börja pallra sig hem för klockan var snart tio.

Jag följde han ner och sedan ut på trappan.

- Jag har haft de roligt ikväll, sa han och log.

- De har jag me haft.

- Men nu måste jag skynda mig innan mamma blir galen, sa han och log.

Han gav mig en puss på kinden och började sedan gå.

- Vi syns på skolan i morgon Siri, ropade han.

- Ja de gör vi, ropade jag tillbaka och vinkade åt honom.

Jag gick in igen och direkt upp på mitt rum och plockade bort sakerna från min säng, sedan la jag mig där och sniffade på lukten efter honom.