Ge mig cancer, lindrigare

Jag får fan cancer i ögonen av att sitta och läsa allt av dig.
Ändå kan jag inte sluta.
Du var fan mitt allt just då.
De var ditt fel att jag inte åkte ner mer i den svarta massan.
Sen lämnas jag för att bli slukad av de svarta.
Står fast bunden på öde mark och väntar. väntar på mörkret eller dig.
Mörkret leder just nu, de är så nära att jag känner den svarta lukten.
Dig har jag inte sett, luktat, känt på flera månader.
Har stått själv där ute nu i flera månader.
Varför händer de här bara mig?
Varför är de bara jag som lider över era handlingar?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0