Lelinnilsson - Du var mitt stjärnfall

Min dag idag har varit upp och ner.
Den började hyfsat bra, över gick till en katastrof, men slutade ändå bra.

Skrev inte så mycke igår, komme mig inte in på blogg.se senare på kvällen. Men de var kanske bara bra. Mådde inte så bra. Hur kan ord göra en så nere, ledsen och sårad?
Jag vet att jag inte ska ta åt mig. De som gör mig arg är att den andra delen av allt de här är så barnslig, beter sig som en 13-åring skulle ha gjort.
Om den har "13-åringen" hade tagit reda på mer skulle den veta att vi inte är ute efter samma sak.
Men nu är de som de är, jag ska fortfarande vara på tvären, jag ska spela lika dant tillbaka.
Nu låter jag som en 13-åring!
Fan också, eller jag ska sträva efter att inte vika mig för den här.
De funkar väl?
Jag hoppas de, orkar inte ha fler sånna som kan komma och tro att de får göra som de vill.

De jag hade tänkt skriva igår var mest om hur glad jag är att jag har Nina och Lisa. De är mitt allt, de finns alltid där, när jag inte orkar mer kämpar de för mig. Vilket de nu har gjort de senaste dagarna.
Kan inte beskriva hur glad jag är som har de två.
De är riktiga vänner, de finns alltid där, i vått och i torrt.

Pappa hjälpte mig att göra mig jätte glad idag.
Har ju pratat lite om en telefon. Idag hjälpte han mig att beställa hem en.
De blev en LG KS360, blå och helt underbar. beställde också ett minne till den.
Så nu sitter jag och väntar som ett litet barn på julafton. Vill bara att den ska komma.

Krig, spel.
De är nästan samma sak.
I båda tävlar man om saker. Den som vinner är glad, lycklig. Den som förlorar är ledsen eller förtvivlad.
Tycker man synd om den som förlorat? Är man avis på den som vinner?
Varför slåss med varandra? Varför detta endlösa tävlande?

Jag ska inte säga vad de är jag vill ha, du får fråga, lite måste du kämpa för!

PussKram