Lelinnilsson - Du var mitt stjärnfall

Än lever jag.

Har inte gjort så mycke idag.
Lämnat av min syster på edda.
Hon skulle fara på kollo.
Hon är så gullig. Ivrig att komma på bussen och själv vill man att hon ska gå in sist så att man får krama om henne så länge som möjligt.
Nog för att hon bara är borta i 10 dagar.
Men 10 dagar är mycke!
Ska följa med och hälsa på henne.

Sen tog jag mig en tur ut till Lisas stuga.
Vi spelade lite spel och pratade på.
Skönt att vara med Lisa, de var länge sen.

For ganska tidigt därifrån för att jag skulle få besök.
Men övertid och hjälpa familjemedlemmar gick före. Vilket jag förstår.
Familjen går alltid före!

Men jag kan inte hjälpa att tänka att de är fel på mig.
Ingen hör av sig längre.
De är alltid jag som hör av mig å när jag väl gör de så har de aldrig tid.
Ingen verkar ha tid eller lust/ork för mig längre.
Är de fel på mig?

Borde kanske äta middag?
Är inte hungrig alls.
Men mamma blir nog arg om jag inte äter.
Brukar få höra hur viktigt de är att äta när jag hoppar över en måltid.

Är hemma själv.
Mamma fick jobb i morse, Linnea på kollo och Nicke är och spelar fotboll.
Mamma kommer hem i morgon klockan tio men ska tydligen iväg igen vid tolv.
Min bror kommer nog hem tolv ikväll.
Så hemma själv, helt ensam.
Kan de sluta bra?

PussKram