Läs inte, bara svammel...

Jag tänker för mycke!
Jag hatar kvällarna, de är då jag tänker som mest. De är då jag inte har någon som kan hjälpa mig lös. Ingen som kan ta mig till ljusare ställen.

Du är hopplös är de som snurrar i mitt huvud hela tiden. De släpper inte taget. Jag hade helt tappat kontrollen. Jag visste inte vad som var fram eller tillbaka. Och sen kom orden. Sen kom tårarna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0