Lelinnilsson - Du var mitt stjärnfall

Mina tankar för stunden.

Fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan!!

Okej då var de ute iallafall, jag kommer aldrig duga å de suger!
Vad ska jag göra för att duga?
Ska jag ändra på mig och bli någon som jag absolut inte är, eller vara mig själv men då vara ensam?

Fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan fan!

Nyårs: sömntabletter i massor!!
Någon med en bättre plan?

Känner mycke hat just nu, eller inte hat, bara ilska.
Någon måste röra om i min värld!
Bara ett varv eller så, inte mycke, men lagom mycke så att de märks.
Varför ångra någonting man redan gjort?
Varför gråta för de gångna, varför inte bara gråta för nuet?

Har så jävla ont, men ingen kan hjälpa mig att bli hel igen.
Ge mig en kram så blir jag glad, ge mig en kram och jag blir nästan för glad, eller så blir jag förvånad varför du visar så mycke närhet.
Ge mig en axel att gråta på och jag blir varm, nästan för varm, så varm att jag kommer att bli iskall när du tar tillbaka din axel.
Ge mig en bit och du får dubblet så mycke tillbaka.
Låt mig få visa vem jag är, du kommer kanske inte att ångra dig.
Fast de beror på vad du förväntar dig.

Du är här, jag me, men jag kan ändå inte prata. Jag blir tyst, jag tappar talförmågan.
Jag kan forma orden med mina läppar, jag vet hur de ska kännas att forma alla ord, jag vet precis hur de ska låta.
Men de kommer inte ut något ljud, läpparna rör sig men inget ljud kommer över dem.

Trycka, krama av och allt blir svart, med de är jävligt fegt.
Ett hugg är allt som behövs, mer dramatiskt för de tar längre tid att få allt svart, men de är också fegt.
Allt är fegt, inget mod alls.
Men att avsluta någon annas liv, är de lika mycke fegt som att avsluta sitt egna?
Antagligen, men de skulle kännas så bra, så skönt att få avsluta någonting.
Cancer.

Jag behöver någon som tar över ett tag.
Någon som vet vad som händer och kan ta alla beslut åt mig. Låta mig gå i dvala, ide.
Låt mig vila, kanske en längre stund, eller bara någon dag.
Kan du unna mig de?
Bara en smula lycka.
Är de jag som ger mig själv alla tankar, eller ger du mig dem i smyg?
Om de är du så sluta!

Jag vill bara skrika åt dig, låta dig se vad du gjort.
Men samtidigt vill jag ha dig så nära, så nära så att du är en del av mig.
De är bara is just nu, ingen värme alls.
Sommaren är långt borta, vintern kommer aldrig att lämna oss, eller mig.
Varför gjorde jag de här?
Jag som pratar så mycke om att våga stå på sig, våga vara egen och så glömmer jag bort allt de när de som mest behövs. Jag sviker mig själv, när jag peppar alla andra att hålla sig fast vid sig själva.

Mina tankar för stunden.
Vilket jävla inlägg de här blev.
Hoppas du inte läst allt.

Ta mig tillbaka till tiden då allt inte var så här.

Puss på dig och kram till dig, slag i magen behöver du också.